Okej!
Nu lägger jag de slitna dagarna bakom mig o tänker avnjuta en långhelg med mycket olika ingredienser. Ikväll har vi avnjutit en god laxmiddag med mycket ingerfära, koriander, sockerärtor,sparris o citron. Jag är impad av mig själv faktiskt. Och lätt var det. Ha
J bygger o snickrar o jag stödjer honom genom att vara närvarande med min existens. Då kan jag till exempel ägna mig åt lite bloggning.. jag har redan gjort mitt kvällsverke. Lagat mat, diskat o städat undan, Kvällen är fri!
Igår såg jag en film som jag blev så berörd av.. Twilight heter den. Mannen som är med i denna ljuvliga romantiska ungdomsvampyrfilm är så vacker så jag går av på mitten i vissa lägen. Robert Pettinson heter han på riktigt. Jag kan rekomendera den till dig som vill känna lite rysningar i hjärtroten.. Se den helst utan partner.. Kanske är det bara jag med mina patetiska kärleksfatasier.. men jag njöt
Imorgon kommer glaskonstnär MB o lämnar över min betongpelare till min glasskulptur som jag fick i 30-års present av alla mina fina vänner. Den ska stå i entrèn på kontoret. Jag hoppas det blir bra. Hade tänkt ha den hemma men kom fram tillsammans med M att den skulle var mer offentlig. Hon ville ha det så, så det känns väldigt bra. Spännande
Nått som inte är så kul o som tär på mig fast jag försöker vara positiv är att Mormors cancer har spridit sig till lymfan. Hon är så svag nu. Nyss opererade hon bort ett bröst som tagit stor kraft. Och nu detta oförståliga hemska som inte får hända. Dessutom har hon fått bältros på ryggen. Jag gråter mycket o kan inte förstå hur fort det kunde gå. Hon fick i alla fall träffa lille Sebastian på hans dop i helgen. Det var nog hennes sista kraftansträngning. Att en människa kan förändras så mycket på 2 veckor är obarmärtigt. O den styrka o vilja hon uppvisar är fulländad. Min mormor. Min Alma. La alma (själen)
Ja det har hänt mycket märker jag nu när jag skriver.. Glädje o sorg i ett väldigt späckat skeende som blir äckligt känner jag
Imorgon far kristus till himmelen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
låter som att livet har gett dig mkt att fundera på min vän, du vet vart jag finns om du behöver prata. Kram JH
Tack! Jag känner mig som en jojo mellan hopp o förtvivlan. Spelar jag eller är det normal självbevarelsedrift??
Så fungerar man i sådana lägen å ena sidan stannar livet upp å andra sidan pågår det för fullt, när något hemskt händer är det en fullkomlig bisarr situation men det är väl livet
Jag är så ledsen melle för alma... jag tänker på er.
kram.
Skicka en kommentar