Nu är pelaren på plats. Den är väldigt vacker där den står nu. I entrèn på jobbet med belysning. Äntligen får den sin speciella spot som jag väntat på sen jag fick den 2005. Tack MB! Har ni vägarna förbi nån dag, ni som gav mig den så vore det roligt.
Har inte klarat av att ringa mormor o prata igenom allt än. Hon verkar även förse sig själv med olika besök för att dämpa bedrövelsen.. Livet har kommit ikapp på ett oanat sätt som gör att jag känner mig oerhört stressad. Utåt vill jag att allt ska va som det varit, men inombords vet jag att det här är den efterlängtande vändningen... Om hon får leva lite till så vill ja i alla fall att hon ska se en putande mage på mig med nytt liv..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar