INSIKT

Ah.. fredag

En så skön känsla att jag svämmar över. Jag är så trött, så färdig av alla hyresgäster/människor. Känner mig så sorgsen o ledsen ikväll för alla personer o familjer som inte mår bra av olika anledningar. Barn som far illa o ungdomarnas oro. Har bråkat o tjafsat om allt möjligt. Från valborgsfester med polisbesök till godemän som inte bryr sig ett dugg om psykiskt sjuka o gamla människor som de har i sin makt.

Jag känner ibland att jag jobbat för länge. Att jag tappat stinget. Jag bryr mig för lite, har inte samma engagemang o känsla för individen längre. " Har blivit sviken i förtroenden för många gånger".

Men så tänker jag. Jag skriver mina kontrakt med alla dessa människor o hoppas fortfarande på att det här kommer att bli bra o långvarit.. eller så är jag tveksam med den här människan, men som behöver en chans osv.

Vad är drivkraften? Varför vill jag fortsätta? Jag har alla chanser i världen att sticka. Utbilda mig eller skapa nått mer kreativt uppehälle. Varför vill jag fortfarande hålla på med lägenhetsuthyrning? Bråka, tjafsa om paragrafer o regler. Försöka vara hård men sällan lyckas. Uppleva människors missöden o i nästa minut va med om det mest roliga o härliga.

Kanske för att varje samtal ger en ny vy.. En ny historia..