LÄKAREN

Då har jag åter igen städat huset..

Skrubbat tvättstugan som dammar igen efter en vecka med J:s jäkla arbetskläder. Alla tubsockar o t-shirts som han lägger på hög.. o alla sängkläder som legat på hög ett tag. Nu är allt instoppat fint i garderoberna.

Jag var hos min ryggläkare igår som jag väntat på i 3 månader.. Han ska tydligen va jättebra enligt många. Så först satt jag o väntade i en timme på att få komma in, jag blev varnad av en kille i receptionen innan att jag skulle få vänta.. Läste Allers från -95 i en timme..

Sen när jag får komma in så blir jag förhörd av en äldre man, doktorn, som har diktafon till hjälp. Förmodligen sällsynt idag. Intervjun blir studdsig o ryckig. Han säger fel o spolar tillbaks hela tiden. Jag försöker vara så kortfattad som möjligt i min redovisning av smärta o känslor så han kommer ihåg vad jag sagt. Det är svårt. Och svårt för honom också. Jag ser på det handskrivna schemat att jag är den 10:e patienten idag. Han är trött.. tycker faktiskt lite synd om honom trots att jag väntat så länge.

Tänker att om han bara visste hur mycket effektivare han kunde jobba. Fast han återkommer hela tiden till det här med datorer o den nya teknologin som han inte förstår sig på.. Jag tänker att.. Det är ju dataproblem med musarm jag har.. Hur ska denna gubbe kunna hjälpa mig. Men.. ett mantra säger mig att han är duktig som alla sagt.

Han har en dam (sekreterare) som sitter utanför o översätter allt som sägs i rummet innaför. Min fråga är- Gör många läkare så här?? Är det så här inom sjukvården idag? eller har jag hamnat lite i det förflutna.. Men med en erfaren person som inte hunnit med.

Jag längtar till nästa vecka.. Då ska han försöka ställa diagnos på mig. Tills dess är jag förbryllad och hoppfull