måndag 12 november 2012

MORMOR

Mormor är medvetslös

Hon är borta, som ett litet barn igen.. Kan inte samla ihop mina känslor så det kommer nog bara ord.

Mormor hittades igår av min mamma livlös på golvet i sin fina lägenhet. Nu ligger hon som ett nyfött barn i en säng på geriatriken. I lördags hälsade hon på sin väninna Gunhild som hon känt sen hon var 4 år och som bor i lägenheten under henne. Gunhild fyllde 90 år. Mormor hade planerat present och möte i över en vecka. Det var det sista hon gjorde. Sen hände nått..

Det är inte vad vi trodde att det skulle bli. Mamma har försökt så länge att du ska få hjälp men det har gått fort på slutet och jag har inte hängt med över huvud taget. Ena dagen finns du med och nu är jag bara lycklig över att du tittar på mig med dina fina blå ögon, som alltid mormor. Igår trodde jag aldrig att jag skulle få se dom igen men så öppnade du ögonen och du såg på mig igen. Det var himmelriket.

Sen kom funderingen.. käner du igen oss, vad ser du. Vad vill du säga.. Dina ögon, ett tryck med handen som uttrycker att du är med och jag och mamma jublar och har ett litet firande inne på rummet på strokeenheten där du ligger just nu. fast du har inte haft en stroke och inte en hjärtinfarkt. Läkarna tror att du har druckit för mycket vatten och blivit urlakad på salt. Om man inte har tillräckligt med salt i kroppen så kan man hamna i en medvetslöshet enligt läkarna. Det är det vi hoppas på . När saltet är tillbaks ska du kunna vara tillbaks. Men i vilket tillstånd?. Det viktigaste är att du inte lider mormor. Jag önskar av hela mitt hjärta att du återhämtar dig så att vi kan få ta farväl av dig när du ser din familj älska dig.

Finaste underbara omtänksamma kärleksfulla människa som följt mig genom livet. Som vet allt om mig.  Alla hemlisar som vi haft utan nån annnan. Alla gånger du tog hand om mig när jag var liten. Den stora friheten och tillgång till fantasi när vi lekte hemma hos dig. Oj oj oj vad vi har pratat genom åren. Du har gett mig självförtroende då jag har sviktat genom att bara säga - strunt i det där nu melle.. - ta dig en ägg smörgås så lyssnar jag. Så många gånger som du har stärkt mig mormor när jag har sviktat i mina beslut. Som att bygga huset eller ta hand om mig när jag har haft missfall.

Och alla mina tonårstörnar med mamma och pappa,  och kompisar. Då var du där och hämtade upp mig. Trygg och stabil. Alltid kom du med något så simpelt och skönt som att du skulle sy något nytt elller laga något.  Det var ditt svar på problemet. Du är trasig men vi syr ihop nått du och jag.  Vad behöver du? Vi har alltid verkat så att vi syr ihop saker och det blir läkande.

På slutet nu när du varit så sjuk har jag inte funnits där för dig.. Jag har förnekat att du ska... Jag måste säga det inombords för annars klarar jag inte nånting..

Nu ska jag försöka sova..

3 kommentarer:

Maje sa...

Å tänk vilken gåva att få ha haft en sådan underbar mormor, som en andra mamma... Du skriver så fint om er speciella relation.
Jag känner så med dig och det ni nu går igenom , jag har inte orden att beskriva det med. Men jag är glad att hon tittade på dej i dag med sina små blå!
Kramar j

Maje sa...

Och jag håller tummarna för att hon piggnar på sig.

Johanna den envisa sa...

Underbara Alma, fina kvinna! Vilket liv ni haft ihop. Hoppas hon piggnar på sig och kommer ihåg så du får chansen att säga allt fint till henne. Kärlek!