Ja ja

Min kära mor har brutit lårbenshalsen...

Bittert men så är det tyvärr.. Det är så många tankar o känslor som svävar runt inom mig just nu så jag kan nog spricka vilken sekund som helst..

Kan ju inte gå in på allt men det handlar om mina föräldrars otroliga engagemang när det gäller arbete o deras extrema fritidsintresse att bygga hus o allt som kommer med det.

Jag har varit med sen jag var liten o är invuxen i ett extremt tempo som jag levt med länge tills jag för några år sedan tappade greppet o bestämde mig för att inte hålla på som mina föräldrar gör. Det har funkat ganska bra sen U kom med i bilden. men innan så jobbade vi ju till 7-8 på kvällarna.. o jag reflekterar nu hur min J tänkte.. O det efter att jag pratat med Vännen J om frånvarande av man i 10 dagar... Jag har varit försenad i många år o trott att det varit normalt.. Men just nu mår jag riktigt dåligt när jag tänker på det..

Jag känner ingen som kan fejka sitt dåliga tillstånd som min mor.. Hon kvittrar som en fågel hela dagarna o sätter alla människor främst framför sig själv.! O det är vem hon är, hon är omtyckt o älskad av så många men nu har sången tagit slut.. Nu måste hon få tillbaka all energi som hon lagt på sina medmänniskor.. Som vanligt ska det behöva gå för långt innan man sätter ner foten..
Detta håller på att driva mig till vansinne o nu var droppen nådd när min mor inte ens orkar stå på sina ben så trött är hon... Jag hoppas hon inser att hon måste ta det mycket lugnare o prioritera sig själv nån gång. Att unna sig att vila o lära sig att säga nej.. Såna där typiska grejer för kvinnor i hennes generation kan jag tänka mig.

När Uma var född o dom kom med buller o bång på snabbvisit så var jag tvungen att lugna mina föräldrar i dörren o be dom räkna till 3 o tänka ordet ANDAKT.. innan de fick komma in. Det är sant!! Annars hade två ångvältar dragit in o vältrat runt o skapat en stressig sås av allt ihop. Istället blev det lugnt efter andningsmomentet.. o dom kunde faktiskt njuta av ögonblicket. Det har blivit tradition efter det kan jag säga..;) O det funkar!

Så egentligen är jag lite arg på min sköna härliga fina mamma för att hon slarvar så med sig själv. men jag älskar ju henne så då tycker jag oerhört synd om henne. Jag ska både skälla på henne o badda med bomull.. Så blir det..

Uma får bli lyckan o plåstret