Mano

Det är märkligt hur man kan känna sig både hel och halv på samma gång. Jag känner nästan alltid så.. När jag väl har kommit över en tröskel så snubblar jag över en annan ojämnhet. Små irriterande snårigheter och veck som stör.. Jag lyckas alltid ställa till med nått som kräver extra mycket energi. Som gör att mitt vanliga flytande liv kommer i kläm..

Och nånstans mittemellan så är livet alldeles underbart. Hela innehållet finns och jag måste hejda mig från att känna så mycket glädje. I nästa sekund kan det kännas som att livet inte är nånting.. och jag vill fly. Varje dag som går undrar jag nog om det ska va så här jämt. En jävla berg o dalbana.. Upp, ner, sväng hit, sväng dit åsså en jätte looop....