Ibland känns det så konstigt att sitta här ute på Umedalen. Känslan av att inte kunna ta sig nånstans.. eller att, är man här så är man här. Jag trivs väldigt bra i huset men jag saknar liksom spontaniteten. Jag vill inte känna att hemmet är min borg o där stannar jag. Det skulle va så skönt att ringa en vän o säga vi ses om en kvart som man gjorde förr..
Det är en barriär det där med buss. Inte samma sak. Fast jag har åkt jäkligt mycket buss på sistone o det är bekvämt. Jag har mina favoriter som åker samtidigt som mig. Två damer som pratar recept o deras vännina som klagar på sjukvården. Mannen som åker ner för att bara kolla i skyltfönster efter stängningsdags. Har träffat på honom 2 gånger görandes samma sak nämligen, därav slutsatsen.. sist men inte minst det yvigt charmiga pundarparet som glor o viskar men är hövliga nog att inte peka.. Buss är bättre än bil många gånger.. och man är på stan om en kvart om det vore så..
Att förlora körkortet har gjort mitt liv mer intressant helt klart... men jag saknar det, fy fan vad jag saknar det.. Just idag är jag nog överdrivet positiv tror jag..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar