tisdag 30 november 2010

LIVETS MIRAKEL

Kan man älska sitt barn mer än man kan älska det. Den frågan ställer jag mig nu nästan varje dag. Jag tror alltid att nu var gränsen nådd på kärleken jag känner. Men så kommer ytterligare ett rus som det faktiskt är som ändå är snäppet värre än det förra.. Eller bättre..

Ja det handlar naturligtvis om att U håller på att utvecklas i full fart o att allt hon gör är så roligt o så överväldigande att få vara nära att man blir lite sinnesförvirrad. Ständiga lyckorus som far genom kropp o själ på alla plan.

Denna känsla som ni som har barn redan gått igenom o har fått uppleva för första gången. O som ni upplever just i denna stund med era barn. För detta är ju en ständigt pågående rörlig kärlek som översvallar o samtidigt oroar för att sedan bli liggande stabil ett tag o sedan överraskar med en kaskad av känslor.

Det är så underbart att få alla dessa känslor urladdade ur min kropp o in i alla mina sinnen. Vad ett barn o kärleken kan göra med livet..

Vi har varit sjuka ett tag o det är ju så klart inte roligt nånstans men samtidigt har vi varit förskonade hitills så det är inte så farligt egentligen.. Det känns som om vi bara bockar av allt som ska hända nu när vi blivit föräldrar. Utvecklingsfaser o sjukdomar avverkar varandra löpande o vi klappar händerna för att det sker, för då är ju allt som det ska..

O man kämpar för sin lilla unge som är klen o gör allt som står i ens makt för att allt ska återställas. Dag ut o dag in. O precis när man nästan vill ge upp.. Då plingar det till i lilla kroppen o så är aptiten igång igen o skrattet o det klara ögat ser obesvärat på en. Ja full av energi o full av lek..

Själv är man som en mosad potatis som behöver ett extra dygn av sömn o fotmassage o värdelösa TV-program o nån som tar hand om en..;) en total vilokur helt enkelt..

Det är här det riktiga föräldraskapet tar vid. Efter sömnlösa nätter av oro så ska ändå allt fungera o vara tipp topp.

Upp kl 06, gröten ska fram, sånger o finurliga roliga lekar ska levereras.. o tröttheten ska vara ett minne blott.. o den totala kärleken gör att det faktiskt blir gjort.

Ja! Jag kan bara säga till alla föräldrar som kämpar för sina barn på olika sätt att nu förstår jag er mycket bättre o all respekt till er o vad vi lever för.. våra barn..

Mitt barn förtrollar mig varje dag o gör den unik..

3 kommentarer:

Camilla sa...

Va fint skrivet vännen och så sant! Visst är det underbart att det bor en supermamma eller pappa i oss alla när det gäller sina barn.. kram och hoppas ni får vara friska nu!

Marielle14 sa...

Ja C, du har kämpat mest av oss alla o varit så stark trots att det varit tungt många gånger. För o inte tala om Ida o hennes kraft. Jag hoppas vi får tillfälle att ses snart. Vill så gärna träffa Levi.. O Ida så klart! Kommer ni upp till Jul?? Stor kram till dig!

Jenny sa...

Fint skrivet Melle!