JORDSKALV

Kl 22.20 började vårt hus att skaka..

Jag hade precis lagt till Uma för tredje gången då huset börjar skaka. Jag sitter i soffan o har äntligen fått lugn för att ordna upp alla bilder vi tagit på senaste tiden, o då jävlar händer det.. vårt hus skakar o det mullrar som åska från underjorden.

Allt knakar o det låter som om det ska gå sönder överallt. Jag hinner inte reagera o jag tittar shockat på Johan som ser tillbaks på mig.- Vad fan var det där säger vi med uppspärrade ögon, så jäkla äckligt. Det tar tid att åter anpassa oss o fatta att det förmodligen inte kommer att hända igen. Så läbbigt.

Det är första gången jag känner ett skalv så starkt o jag tänker på då jag senast idag pratade om hur lyckligt lottade vi är som bor där vi bor o hur jävla jävligt det är överallt med krig, naturkatastrofer o sjukdomar o all skit som människor o världen får utstå varje sekund på vår jord. Hur långt bort vi, man, jag är från helvetet. Ett ögonblick av några sekunder gör att tiden stannar o närvaron av vad som kan vara förödelse o slutet på ens tillvaro talar starkt för ens egen omedelbara dödlighet. Vad man tänker på först som är värt att göra, behålla, rädda. Detta inom några sekunder. Jag tänkte instinktivt på Uma som låg i sin säng 15 m från mig o hur vi varit så jäkla dumma att bygga på sand mark som sjunker.. Det var dom första tankarna som kom..