söndag 23 augusti 2009

FJÄRILAR I MAGEN

Jag har varit o repat ikväll och det känns så jäkla bra. Vi har träffat killen som ska spela in vår skiva och bestämt datum i början av oktober.. Äntligen har vi ett mål. Jag har svårt att bara slörepa utan att veta riktigt vart vi ska hamna eller hur länge vi ska hålla på innan nått händer.. Det känns fortfarande lite skrämmande med spelning men vi ska kanske ha en mindre spelning bara för nära kompisar så vi får träna.. Men jag har fjärilar i magen av förväntan på att spela in i en studio. Det är säkert läskigt och jag kommer lätt att rodna och vara totalt utan taktkänsla o tvinga alla att vänta på mig medans jag tar om gång på gång. Man spelar in varje instrument var för sig..och varje ton ska sitta perfekt.. Fy bubblan

Annars är jag inne i en period då jag undrar om det verkligen är nått där inne i magen eller om det bara är en luftbulle.. Jag tycker tiden går sakta och oroar mig just nu. Vill inte läsa nått om graviditeten eller tänka på den över huvud taget. Jag vill bara att tiden ska gå nu. En vecka till. Sen är det ultraljud. Och då kommer skräcktanken. Tänk om man inte kan se nått genom min tjocka hud... Tänk om vi inte får nån bild. Då bryter jag nog ihop.. J får trösta mig när jag kommer med alla sorters orimliga förnimmelser. Att det inte finns nått i magen och att vi går runt och låtsas att vi har en bebis fast det bara är luft. Usch det är så hemskt.. Nu måste jag coola ner mig med en glass tror jag..

4 kommentarer:

Anonym sa...

Marielle! Men va kul! Äntligen!! Du måste skriva om vad som händer med fröet ditt!!Grattis tusenfalt, kramar från Marie och Moa!

Anonym sa...

Melle, jag kände det samma när jag var gravid med lilla A, men hon var i maggen och växte och blev en envis donna ;) Ska bli så kul nästa vecka, då får ni allt svänga förbi här på humlevägen o visa foto. KRAM

Badass Babuska sa...

Melle.
Jag kände också likadant. Fast magen var enorm så trodde jag att det bara var påhittat. Det är så underbart. Saknar dig. Krama Johan!
PUSS

Jenny sa...

Mel; det är nog inget ovanligt att man tror att det är en luftbubbla/en bullbit eller helt enkelt ingenting. Det är surrealistiskt tills man får se beviset!
Jag ser också fram emot att få höra om ert besök och att få se första bilden på bejbin. Kram J