Nu ökar virvelvindarna!

Det är konstigt att befinna sig i världen på en bra plats som man hela tiden ska infinna sig i o försvara på nått sätt.


Vi som blev kvar i Umeå..? Jag har upplevt att en del människor som flyttar ifrån hemorten får mera gjort. Gör "karriär" -det här är min karriär o jag bor nästan på ett bra område.. osv.. det är inget fel i det. det är bra. drömmar o planer ska genomföras. Man måste flytta för att planen ska funka. Jag menar att jag vill försvara Umeå lite. Här fortskrider verkligeten också.. med massor av förändringar o händelser. Nya fina små liv som kommer till världen, nya jobb, utbildningar o utmaningar..

Jag blev kvar på familjeföretaget.. utan utbildning.. Så blev det för mig..med kraftig eftertanke o mycket ångest.. -Är du fortfarande kvar hos farsan är en vanlig fråga.. Som om ingenting har hänt sen förra julen eller för tre år sen.. eller för tio för den delen. Nån gång om sänder ringer en före detta Umebo som behöver lägenhet för en vän eller ett syskon o ställer frågan . Jag blir så klart glad att höra från personen mm.. men jag blir konfunderad hur bedrövligt det kan låta när jag får frågan.

Jag blir provocerad faktiskt. Inte av individen självt men av frågan.. Många människor världen över blir inspirerade eller kanske tyvärr tvingade av familjen att söka sig till föregångarnas intressen. Det är normalt.. Lärares barn blir lärare osv. Vanligt men inte alltid.. Jag har gått i mina föräldrars fotspår väldigt intimt i alla år. Men i alla fall på senare tid byggt upp en vuxen frimänniska ideal som gör att vi kan ge varann kärlek på rätt ställen o kritik på rätt osv..

Jag får uppleva jävligt mycket kul med mitt arbete o min förbaskade farsa som jag älskar så in i norikum även om jag klagar för mycket dagen lång. men så frodas relationer.. eller??

heja vi som bor i Ume.. tyck om er